Kapitel 15.Trollkarlsschack och babyspråk

Efter att Sirius gått satt Jules och tänkte på allt. Varför trodde Sirius att Alex var hennes kusin? Kanske hade hennes mamma sagt så för att slippa alla frågor. Natten fanns ännu också kvar i hennes tankar, men också den dagen då hon fick Alex. Det hade inte varit lätt, men om hon inte skulle ha haft Johnny där så skulle hon inte ha klarat av det, det var säkert.
"Jul."
Jules såg upp. Johnny stod bredvid sängen.
"Hej", sa hon och log. Johnny satte sig. "Vad gör du här? Var är Alex?"
Johnny log. "Får jag faktiskt inte komma och se på min egna syster va? Alex är med Marodörerna och de leker med henne." Jules log när hon hörde detta. Johnny såg leendet och fortsatte. "De gillar henne." Johnny log. "Jag visste inte att de kunde sköta om småbarn." Jules log också. Hon visste att det inte var bra att lilla Alex var här, men så länge Bella inte fick syn på henne var allt bra.
"När slipper jag härifrån?" frågade hon tyst. Johnny såg på henne en stund före han svarade.
"Jag vet inte, Jul. Det är allvarligt detta, det vet du", sa han bestämt. Jules såg ner på sina händer. Hon visste att han var besviken på henne. Han fick henne alltid att känna sig som en femåring igen som hade kommit hem med söndrig och smutsig kjol. "Jag förstår inte vad du tänkte på. Inte på Alex i alla fall."
Juliette torkade bort en liten tår med handen. "Nej, jag vet inte vad jag tänkte på."
Johnny hade alltid varit sådan, han brydde sig. "Igen..", sa han tyst, men Jules hörde det ändå. Han tänkte på förra gången hon försökt ta livet av sig själv. Det var också efter att Alex kommit till världen. Jules hade inte mått jättebra. Hon hade varit deprimerad och nere. Inte ätit nästan någonting på många dagar. Hennes mamma hade tagit hand om Alex under tiden. Hon hade bara tyckt att det var de bästa för alla, precis som denna gång.
"Det var ju bra att Sirius hittade mig i tid", sa Jules. Johnny nickade kraftigt.
"Joo verkligen! Tänk hur mamma skulle känna sig!"
"Jag vet", sa Juliette. Hon såg på Johnny. "Jag tänkte inte när jag gjorde det! Det vet du!"
Johnny sa att han måste gå. Han hade en träff med en flicka. Han sa att han skulle berätta allt åt henne. Hon log. Han gav henne en snabb kram och gick. Hon blev kvar ensam med sina tankar.

Ett par dagar fick Jules lämna sjukhusflygeln. Hon hade inte sagt åt någon om det eftersom hon ville överraska dem. När hon kom fram till Den Tjocka Damen gav hon lösenordet som Madam Pomfrey gett henne. Porträttet svängde om och hon klev in genom hålet.
Där inne satt James och Sirius, som hade Alex i famnen och spelade Trollkarls schack. Alex ögon var så stora de bara kunde bli och hon log ett väldigt brett leende.
"Jules!" Sirius hade fått syn på henne. Jules log mot honom. Hon gick fram till dem.
"Hej Alex", sa hon och smekte den lilla flicka över kinden.
"Vi lär henne att spela schack", sa James med ett flin. Jules skrattade till.
"Jag ser det och hon ser ut att tycka om det."
Hon gick och satte sig i soffan. Det var skönt och bara sitta där och se på när de spelade. Lilla Alex som skrattade och hade roligt. James och Sirius som log och talade "babyspråk" med henne. Det var väldigt sött.

Plötsligt öppnades porträtt hålet och in kom Lily och Remus.
"Jules!" skrek Lily och sprang fram till soffan och satte sig bredvid Jules. Hon kastade armarna runt Jules nacke. "Jag är så glad att du mår bra!"
Den dagen gick Jules i säng lycklig. Alex låg bredvid henne och sov djupt.