Kapitel

Kapitel. 18. Oro och Madam Pomfrey.

Henry kom lite närmare Jules. Jules ville inte visa att hon var livrädd för honom så hon stannade på plats. Han kom närmare och närmare. Lily var rädd, där hon stod bredvid Jules. Jules kunde känna hur hela Lily skakade. Han var nu bara en halvmeter från dem och henne. Hans hand rörde vid Jules kind. Då hände någonting som ingen hade väntat, inte ens Jules. Jules stelnade till och klämde Lilys hand. Hennes ögon fick ett glasaktigt utseende. Det var som om den hemska dagen spelades rakt framför hennes ögon då Henry rört vid henne. Hon andades kraftigt. Allt började snurra framför hennes ögon och hon föll.
"Jul!" Var det sista hon hörde förrän allt blev svart.

Tre dagar gick långsamt framåt, i alla fall så tyckte Lily. De masade framåt som en fluga som fastnat i sirap. Hon hade försökt gå och hälsa på Jules till sjukhus flygeln, men Madam Pomfrey lät ingen komma in och om man frågade hur hon mådde sa hon inget. Nu satt Lily i uppehållsrummet och stirrade in i elden. Hon hade inte kunnat koncentrera sig på någonting. Alex och Jules mamma hade åkt hem. Tavelingången öppnades och in steg alla marodörerna. Sirius i spetsen, inte glad. De hade just varit uppe i sjukhus flygeln.
Lily såg på dem. "Nå? Någonting nytt?"
Sirius skakade på huvudet. "Nej. Hon sa precis lika mycket som alla andra gånger." Han satte sig bredvid Lily. Lily suckade. Alltid kom det samma svar.
"Hon har tydligen fått instruktioner av Dumbledore att inte säga någonting", sa Remus vist när han satte sig i en fåtölj. James och Peter satte sig också i varsin fåtölj.
"Ja, kanske det, men ändå! Nog skulle de väl kunna säga någonting", sa Lily snabbt. Hon var så orolig över Jules och det blev inte bättre när de inte fick veta hur hon mådde.
"Lily, vi vet att det är frustrerande! Vi vet lika lite som du", sa Sirius.
Lily steg snabbt upp. "Har någon frågat Johnny? Han borde väl veta något."
Alla steg upp på samma gång. Som på beställning kom Johnny in igenom ingången. Lily hann inte ens öppna sin mun förrän rummet exploderade av frågor.
"Vet du något?"
"Hur mår hon?"
"Låt mig andas!" skrek han för att få tyst på dem. Lily gick fram till honom. Hon såg bedjande på honom.
"Snälla berätta åt oss! Jag ber!" Hon hade tårar i ögonen. Marodörerna var helt tysta i bakgrunden.
Johnny såg på henne utan att säga någonting. Hans blick var orolig och ledsen.

"Jag är ledsen Lil, jag kan inte säga något. Jag vet att ni alla bryr er om henne. Han såg runt på marodörerna. "Men jag kan inte säga något." Han vände på klacken och gick ut ur uppehållsrummet igen och lämnade efter många besvikna ansikten.
Lily förstod ingenting. Hur kunde inte Johnny veta någonting om sin egen syster? Eller visste han men bara inteberättade? För nog måste han väl veta något.

Den natten gick två personer i säng med samma fråga i huvudet. En pojke och en flicka. Bara en tjock vägg i mellan.
Var befann sig Jules?