Kapitel 19

Kapitel 19. Professor Vanille och frågan.

Sirius kunde inte förstå detta. Varför kunde ingen berätta någonting om Jules? Alla sa bara att de inte kunde berätta eller att de inte visste någonting, vilket förstås inte alls stämde! För Johnny måste ju veta någonting! Han var ju hennes bror!
De satt på Förvandlingskonst lektionen. Som var otroligt tråkig bara för att Sirius redan kunde allt, precis som James, som gäspade bredvid honom. Sirius kunde inte alls koncentrera sig. Han såg på Remus och Peter, som satt vid bänken bredvid dem. Remus antecknade flitigt och Peter försökte göra det samma, även om han såg ut och misslyckas rejält. Stackarn försökte skriva och lyssna på samma gång, vilket han inte var så bra på. Sirius fortsatte vandra med blicken och stannade vid Lily. Hon antecknade också ibland, men såg ut som om hon missade saker ibland. Hon visste väl inte riktigt vad hon skulle göra. Hennes tankar vandrade väl också till Jules ibland, eller ganska ofta.
När lektionen äntligen var slut satte Sirius ner boken och det tomma pergamentet i väskan. Han sa åt de andra marodörerna att vänta utanför. De nickade, men såg frågande på honom, och gick ut. Han gick fram till Prof. McGonagall, som stod och såg på eleverna som gick ut.
"Mr. Black. Du vet redan mitt svar."
Sirius stannade och såg på McGonagall, som inte ens såg mot honom. "Snälla Professor. Kan ni inte berätta någonting? Vi är alla jätte oroliga över hur hon mår."
McGonagall vände blicken mot honom. "Jag vet, Mr Black, men jag får inte berätta någonting." Hon tog en hög böcker från katedern och tog dem i famnen. "Nu vill jag be dig att gå. Jag har annat jag måste göra ännu idag." Hon gjorde en gest mot dörren, med den lediga handen. Sirius suckade. Han förstod att han inte kunde få någonting ut ur henne. Han gick före henne ut ur klassrummet och gick fram till de andra marodörerna, som stod och väntade vid en vägg. Sirius väntade tills McGonagall försvunnit bakom ett hörn.
"Hon vet något, men kan inte, eller vill inte, berätta", sa han åt de andra.
Remus började gå mot Gryffindortornet. "Det var väl inget nytt. Alla lärare vet någonting, men de berättar inget." De andra nickade och följde efter honom. De gick genom det mörka korridorerna. På en stund sa ingen någonting. De var alla så inne i egna tankar, samma tanke. Jules.
De gick upp till sovsalen och sökte böckerna till nästa lektion, spådomskonst. De måste gå direkt för att hinna enda upp till klassrummet.
James som märkte hur tyst Sirius var tog tag i hans arm. Sirius vände blicken mot honom.
"De berättar nog sen när de är rätt tillfälle."
Sirius nickade sakta. "Jag vet. Jag önskar bara att det tillfället skulle vara nu."
"Du tycker om henne eller hur? Mer än kompis." James log.
Sirius nickade. "Men jag vet inte vad hon känner för mig."
De hann inte prata mer för stegen kom ner från luckan i taket. De klättrade upp och satte sig vid ett bord. Remus och Peter satte sig, igen, vid ett bord bredvid dem. Professor Vanille satt i en mjuk fåtölj och väntade på att alla skulle sätta sig, vid ett bord eller en kudde.
"Trevligt att så många är på plats idag", sa hon när den sista eleven satt sig, "även om en fattas."
Sirius förstod att hon pratade om Jules. Hon hade nu kommit fram till hans och James bord. Sirius såg upp på henne.
Hon började prata med en mjuk röst. "Svaret på din fråga finns närmare än vad du tror." Vanille såg rakt in i Sirius ögon. Han förstod inte vad hon menade. Vilken fråga?

"Konstig lektion som vanlig", utbrast James när de kom nerför stegen.
"Mm", medgav Sirius, som inte kunde sluta tänka på det som Professor Vanille sagt i början av timmen.
"Sirius. Vad är det med dig?" frågade Remus efter en stund. "Du är så tyst."
"Äh, jag bara funderar på det som Vanille sa åt mig", svarade han tyst. "Jag förstår inte vad hon menade med det."
Peter tog orda. "Brukar man någonsin förstå vad hon menar med någonting?" James klappade Peter på axeln.
"Du har helt rätt", sa han och log. "Sluta tänka på det, Tramptass."
"Ni har rätt, som alltid", log han, men slutade inte tänka på det. Vad var det för fråga som han sökte svar på?
När de hade börjat gå upp för trapporna som ledde till Gryffindortornet så kom han på det. Frågan han ville ha svar på var om Jules var uppe i Sjukhusflygeln eller inte. Varför hade han aldrig tänkt på att det fanns ett sätt att få reda på det? Han började springa upp för trapporna.
"Vart har du så bråttom?" skrek James efter honom. Han kunde höra att de sprang efter honom.
"Jag kom på en sak vi inte har tänkt på!" skrek han tillbaka.
Han saktade inte fören han kom till Tjocka Damen, som förstås frågade lösenordet. Sirius sa det snabbt och hon svängde upp. De andra marodörerna störtade efter honom.
"Tagghorn, var har du Marodör kartan?" frågade han medan han sprang upp till deras sovsal. James sprang efter.
"Den är i min koffert", svarade han och stannade vid dörröppningen. "Varför behöver du den nu?"
Sirius drog fram kartan och öppnade den. Han lade den på James säng och satte sig på knä bredvid sängen.
"Jag svär högtidligt att jag har rackartyg i kickarn." Han slog med trollstaven på kartan och alla gångar, alla rum, alla våningar och alla personer syntes. James kom fram till honom.
"Vad söker du?" frågade han och kikade över Sirius axel på kartan.
"Hon är inte där", mumlade Sirius och steg upp. Sirius märkte James frågande min. "Jules är inte i sjukhusflygeln."
"VA?" kom det från, inte bara James mun, utan också Remus och Peters som kommit in i rummet.
"Men var är hon då? Sankt Mungos?" frågade Remus.
Alla såg på Sirius.
"Jag tror inte det. Varför skulle lärarna hålla det hemligt?" svarade han och satte sig på James säng.
Alla nickade. Nu var de ett steg närmare, men samma fråga fanns ännu kvar.
Var befann sig Jules?