Kapitel 20. Mörker och Ljus.

Mörker. Det var allt hon kunde se eller ville se. Ibland kunde bilder dyka upp i hennes huvud. Varje gång det hände ville hon spy upp det lilla hon ätit under den dagen. Det fanns inga tårar kvar hon kunde gråta ut längre. Varje bild var som en nål stucken i hennes hjärta. Hon satt i en säng med knäna uppdragna till hakan. Hennes naglar hade hon bitit på. Aldrig skulle hon kunna återvända. Aldrig. När man såg på henne kunde man inte känna igen henne som den hon var. Den glada flickan var borta.

Michelle Hope var på väg till Dumbledores kontor. Sirius hade bett henne att försöka få reda på var Jules var. Han tänkte väl att hon skulle kunna få reda på det när hon inte frågade hela tiden, som marodörerna och Lily. Förstås ville hon också veta om Jules var okej eller inte.
Hon sa lösenordet, som Sirius gett henne, och började gå upp för trapporna. Dörren stod på glänt och hon hörde röster inifrån. Michelle stannade och lyssnade, även om hon visste att det var fel.
"Hon äter inte ens mera. Vad skall jag göra, Albus? Hon pratar inte heller. Inte med mig i alla fall!" Det var en kvinna som pratade.
"Du måste bara försöka få henne att äta", hörde Michelle Albus säga.
"Men hon bara sitter i sitt rum och... hon är blek som ett spöke!"
Michelle hörde hur Albus steg upp ur sin stol. Hon lutade sig mot den hårda väggen och hoppades att han inte skulle få syn på henne.
"Har du skickat Alex in i rummet?" frågade Albus.
"Jo, men hon kommer inte ut, Alex kommer alltid ensam."
Då slog det henne vem de pratade om. Jules!
"Jag skall fundera på vad vi skall göra."
Ett litet plopp hördes och Michelle förstod att Jules mamma försvunnit. Jules var alltså hemma. Hon bet sig i underläppen och knakade försiktigt på dörren. Försiktigt kikade hon in.
"Professor?" frågade hon sakta.
Dumbledore såg mot dörren och fick syn på henne. "Miss Hope. Vad gör ni här?"
"Jag...skulle...hmm..." började hon och steg in i rummet med händerna bakom ryggen.
Albus såg frågande på henne. "Hur länge stod du där ute?"
Michelle såg ner på sina fötter. "Tillräckligt länge", mumlade hon fram.
"Jag tror att jag vet vad du skulle fråga mig, men du behöver väl inte fråga längre eller hur?"
Michelle skakade på huvudet och såg upp. "Nej, Professor."
"Så vad gör du här ännu?" frågade han och log lite. Michelle höjde på ögonbrynen. Han försökte inte ens stoppa henne från att berätta åt de andra. Förvirrat svängde hon mot dörren och gick ut. Hon stängde dörren och gick snabbt nerför trapporna. Varför hade han inte ens sagt åt henne att hon inte fick berätta åt dem? Hon styrde stegen mot Gryffindor tornet.
Remus och de andra satt i soffan i uppehållsrummet när hon steg in.
"Nå? Hur gick det?" frågade Sirius och steg upp. Lily såg på Michelle från en fåtölj.
"Jag vet var hon är", sa hon tyst.
"Var?" kom det från allas munnar på samma gång. Michelle tog ett djupt andetag.
"Hon är hemma."