Kapitel 3.Vänner kommer när de behövs.

"Det var längesen sist", utbrast Sirius åt Juliette när han satte sig bredvid henne på bänken. Juliette log svagt och granskade honom från topp till tå. Hans kolsvarta hår glänste vackert och man kunde se att han satte många timmar på att få det att se ut precis så, perfekt. Ögonen hade en vacker silvergrå ovanlig färg som lysste fram och gav bort hans känslor väldigt enkelt. Nu lysste det av lycka och glädje. Han var definitivt en av de som gillade skolan mera än att vara hemma. Det var inte konstigt att en massa flickor alltid hängt efter honom och suckade djupt varje gång han log mot dem. Han såg ju verkligen ut som en gud.
"Verkligen längesen", svarade Juliette medan James, Remus och Peter satte sig. James satte sig bredvid Sirius medan Remus och Peter satte sig bredvid Johnny. "Hur kunde jag inte komma ihåg er?" Den frågan hade antagligen alla i hela kupén frågat i sitt huvud. Juliette var ganska säker på svaret, men det kunde hon inte säga högt. Hennes hjärna hade bara blockerat allt som hade med hennes förflutna att göra helt enkelt.
"Det är inte så farligt", sa James med ett leende på läpparna. "Inte kom vi ju heller ihåg dig, eller hur?"
"Mm... sant", mumlade Juliette och tittade ut på sjön som syntes från fönstret. Hon kunde se i ögonvrån hur Johnny tittade oroligt på henne så hon mötte snabbt hans blick och log för att säga utan att använda ord att han inte skulle oroa sig.
Tåget började sakta farten och en plattform syntes på andra sidan av fönsterglaset.
"Är vi framme?" frågade hon Sirius.
"Jo, det är vi", svarade han lite undrande över frågan, "Ja, just det, du kommer förstås inte ihåg." Juliette nickade. De gick ut ur tåget och Juliette tittade omkring på plattformen. Hon fick en känsla av bekanthet och kom nog ihåg stället, nu när hon såg sig omkring.
"Juliette.."
"Ja, vad är det Sirius?" frågade Juliette och vände sig mot Sirius.
"Jag tänkte att du kanske behöver hjälp med att hitta runt i slottet..."
"Jaa...", sade Juliette och väntade på att Sirus skulle säga slut sin mening medan hon tittade frågande på honom.
"Så du kan alltid komma till mig. Jag hjälper gärna", sade Sirius nervöst.
Juliette log mot Sirius. "Tack." Hon tog ett steg mot honom och gav honom en snabb ytlig kram. Snabbt följde hon efter resten av gänget som suttit i kupén. Sirius följde efter. De satte sig i samma hästlösa vagn som James och Remus. Juliette hamnade sitta på ena fönsterplatsen. Hon hade verkligen inget emot det. Fönsterplatsen passade henne perfekt eftersom då kunde hon sitta och titta ut och tänka, strunta i vad killarna pratade om ifall hon ville det.