Hej! Det är många som vill ha fortsättning på denna, så jag tänker skriva om den och försöka göra mer story av den :) så Jag tar bort alla gamla kapitel och börjar om helt och hållet :)

Så ni som läst den från början bör nog läsa om för jag har ändrat om en hel del :) inte första kapitel kanske, men i de kommande!

R&R!

Kramar Angel!

Kapitel 1

"Harry har du packat klart?!" ropar hans morbror och Harry hör hur han sen mumlar något i stil med: "Varför ska han med, vi kan väl lämna bort honom på ett djurhem eller något sånt."

"Han ska följa med, för han kan inte vara kvar här hemma i en månad och det kostar pengar att lämna bort honom någonstans. Så han får följa med", svarar hon enkelt och vänder sig till sin son.

"Vem är det som vi ska träffa, nu igen?" frågar Dudley samtidigt som Harry kommer ner släpans med din stora koffert för trappan. Han har verkligen ingen lust att åka iväg till något hotell och bo med Dudley i samma rum. Han vill till Ron. Men Dumbledore har ännu inte tillåtit det, så han är fast med Dursleys. Och om han känner Dumbledore rätt så kommer han nog inte komma till Ron än på ett tag.

Han suckar för sig själv. Enligt hans morbror så var det för riskabelt att ha hans grejer kvar i huset då deras snokande granne skulle hjälpa till och vattna blommorna. Och om de hade lite tur så kanske de blev av med honom undertiden de inte är hemma, hade hans morbror sen lagt till.

"Det är", börjar hans morbror och sträcker stolt på sig. "En högt anställd chef på mitt jobb. Vi ska prata affärer och du Dudley kan umgås med hans fosterbarn. Han är i din ålder Dudley skulle jag tro. Det blir ju perfekt. Du får någon du kan vara med", an kastar en snabb blick på Harry innan han återigen vänder sig mot sin son som försöker få in en hel chokladkaka i munnen.

Som om någon skulle vilja umgås med Dudley frivilligt, tänker Harry och himlar med ögonen. Han får en arg blick från Petunia men hon säger inget.

"Så bra", svarar Dudley ironiskt och det sprutar choklad över hela vardagsrummet. Petunia tittar på chokladen, men säger ingenting utan går fram, kramar sin son och går i väg för att hämta en trasa och skurmedel.

Om det var Harry som hade gjort så skulle han just nu få en gratis resa till månen och aldrig fått återvänt hit igen.

Harry stannar inte kvar för att titta på städningen utan släpar med sig kofferten ut och med en sista kraftansträngning lyckas Gryffindoraren få in kofferten i bagageutrymmet och kliver sen in i baksätet för att vänta på att de ska åka.

Tio minuter senare lämnar familjen Dursleys huset. Hans moster försöker få på Dudley en slipps men denne protesterar ljudligt och hans morbror skrockar lite lätt och berömmer sin son för att han gör motstånd. Harry skakar på huvudet och tänker att detta kommer bli en lååååång biltur.

Efter två och en halv timme och massa träd, åkrar, motorvägar och hus så är de framme vid ett stort hotell, i ett av de dyrare i området. Harry måste säga att området är väldigt imponerande, inte som i klass med Hogwarts men nästan.

De kör fram emot grindarna och en grindvakt öppnar dem med någon knapp i sitt krypin. Gången från de stora svarta järngrindarna är en grusgång de får åka ungefär tjugo meter framåt där de parkerar. Harry öppnar dörren för att kliva ur, men Vernon knuffar bryskt igen bildörren, då han verkar tycka att han ska gå först. Gryffindoraren biter ihop tänderna och öppnar dörren igen.

Hans koffert blir lämnad kvar i bilen då ingen av de andra vill röra den, (det är faktiskt ett under att den får åka i bilen!)

Gången från parkeringen upp till hotellet är av vit marmor, det visar inga tecken på att någon någonsin skulle ha satt sin fot på den. Man bländas nästan av den vita färgen. Längs sidorna av gången växer det buskar. Röda blommor pryder varenda buske. Även de är helt perfekta ingen gren som fått sin vilja igenom och sticka ut någonstans. Gräsmattorna är nyklippta och av den grönaste färgen man kan hitta.

Längre bort på högra sidan ligger stranden. Stranden möter vattnet. Stranden är nog det sjabbigaste på hela stället. De har nog inte velat gör något åt det eftersom alla säkerligen badar i hotellets uppvärmda pooler.

Harry flyttar blicken mot hotellets portar som öppnas.

Ut ur hotellet kommer en man i 40-45 åldern bredvid honom går en tjej alla gånger är tio – kanske femton – år yngre och bakom dem, i skuggan, kommer den person som ska föreställa fosterbarnet som de tar hand om.

Harry ser inte hur han ser ut.

När familjen stannar framför dem stanna killen i bakgrunden och är även nu dold av skuggan, tills mannen, som presenterar sig som Karl, flyttar på sig och de kan ta sig en titt på honom.

Harry står bara och gapar medan den andre killen håller på att sätta tuggummit i halsen.

"Potter?!"

"Malfoy?!"