Vem skulle få prinsessorna?

Det var medeltid på Jorden som det bar av för mössen, alltså var de väldigt långt utvecklade. Det fanns många frågor under tiden på flykt, bland annat dessa:

Vart är vi på väg?

Är prinsessorna säkra på sin sak?

Kommer maten räcka?

Skulle det inte vara bättre att stanna på Transfornoma?

Och en av dem mest omtalade:

Vilka två unga gentlemän skulle få prinsessornas händer och rätten att styra när skeppet landat?

Nu fokuserar vi på två andra möss, två bröder, båda 13 år. De hade precis klarat livhanken för att komma upp i rymdskeppet strax före uppskjutning. De var enkla bondpojkar, vilket de kunde dölja eftersom deras föräldrar valt att dö. Däremot hade de vänner på rymdskeppet. Det var dessa som kom att bli de två prinsarna av musriket. Men det vet de förstås inte ännu.

- Vi såg en kninha på vägen till skeppet, den var säkert så här stor! sa den ena brodern och försökte mäta upp med sina framtassar.

- Men vi tog en högaffel och slängde på han! fortsatte den andre. De skroderade nämligen inför sina vänner. Det uppskattades både av bröderna och deras vänner.

- Och sedan skyndade vi oss mot rymdskeppet, och hann precis in! sa de i mun på varandra.

- Ni är verkligen modiga, Rychor och Darsu, sa en liten mus i närheten. Dessa bröders namn var nämligen just Rychor och Darsmu.

Det fanns en skara med missnöjda möss som tillbringade sin tid åt att sno matbitar från förrådet, dessa möss kallade sig för Transformice, eftersom de var väldigt flexibla, och leddes ofta av en mus, en shaman, och dessa möss gav namn åt mycket i de framtida jordlevande mössens kultur. Ändå lät Melibellule och Tigrounette kasta ut sådana möss, om de blev påkomna. Man kan inte direkt säga att Rychor och Darsmu var sådana möss, men de gav enkla instruktioner till shamanernas magi.

En detalj är att Transfornoma ligger i solsystemet intill vårat, och resan tog bara ungefär ett och ett halvt år. Men åter till rymdskeppsvistelsen.

- Kolla här, Darsmu, sa Rychor och lät honom titta ut ur ett fönster på rymdskeppet. Visst är det fint?

- Rymden är fin, men jag är ändå lite missnöjd med prinsessorna. De har kastat ut några av våra kamrater…

- Jag vet, men vi måste försöka överleva detta, sa Rychor och tittade nedåt.

De hade aldrig sett Melibellule eller Tigrounette, förutom på kort, men vid denna tid hade prinsessorna just börjat ta in manliga möss till sina hov för att se vad de gick för, om de kunde styra deras kungarike.

De två bröderna hade först kommit in som enkla narrar, men snart hade de börjat inse skönheten i de två prinsessornas förtjusning av deras uppträdande. Tiden gick och de insåg kärleken mellan sig själva och prinsessorna. De började flirta med prinsessorna, och deras syfte var att förbättra de möss som de hjälpt, dessa mössens rättigheter.

Men de blev avslöjade till slut, för förräderi. Kort innan hade de båda bröderna skickat helhjärtade kärleksbrev till prinsessorna, som först när de såg de blivande prinsarnas öde, att kastas ut, såg allvaret i deras brev.

- Släpp de! sa Melibellule, tätt följd av sin syster.

- De är förrädare! skrek en mus.

- De må vara förrädare, men vi må vilja ge de våra händer, sa Tigrounette och fräste till.

- Är ni verkligen säkra på det? sa Melibellules överste livvakt.

Systrarna tittade på de båda brödernas ledsamma blickar mot livvakterna, detta är de blivande prinsarna.

- Ja, det är vi, sa systrarna i ett kör.

Så fick Rychor och Darsmu överleva, och även ett eget kungarike, som de styrde noggrant, likt den forne kungen Tce'Narni. Den dagen de kröntes kunde man på långt avstånd se en planet, som såg blå ut…