Det är vinter, som alltid i Starplaces inre delar. Medan de tre stallen i Vinterzonen förbereder sig inför den prestigefyllda Dietrich Horse Show kommer en ny flicka till Meander. Hon har bott i Jorvik under några månader och är en erkänd Höstryttare. Men nu har hon lämnat både sin älskade häst och sina nya vänner bakom sig då hennes föräldrar har råkat ut för en olycka. Avlämnad hos fasterns gode vän längtar hon hem och vill egentligen inte alls vara i den nya, kalla staden.

Denna flicka heter Elyonore Silverforce och är en känd ryttare i hela Starplace – hon tog förstaplatsen i den svåra Claymore-tävlingen. Men hon har lämnat sin talangfulla hingst hos sin farbror och sadlar lite motvilligt om till hoppryttare. Eric Lowe, Meanderstallets ägare, vill gärna ha henne i hopplaget, men i Meander finns inga topphästar. Hur ska Ely hinna hitta den nya drömhästen innan Dietrich?

"Så… Vad ska du göra nu då?" Alex satt uppflugen på en öppen boxdörr och tittade på då jag lade ner alla mina ryktborstar i den fina ryktlådan Herman köpt åt mig.

"Herman ska köra mig till Meander", sade jag och stängde lådans lock. "Sen vet jag inte riktigt."

Min häst, femåringen Butterfly, sträckte huvudet över sin boxdörr och frustade övergivet. Han gör alltid så då han tycker att man har gosat alltför lite med honom och för att berätta att han vill ha något gott.

"Ja du gubben, nu får du klara dig utan mig ett tag framöver", sade jag och kliade honom i pannan. Han gav ifrån sig ett brummande läte och lutade huvudet mot mig.

Strax innan Claymore-tävlingens avslut hade Herman fått ett telefonsamtal. Mina föräldrar hade varit med om en bilolycka – och dött. Jag hade varit i ett chockartat tillstånd i flera dagar, men nu hade jag börjat hämta mig. Jag hade förstått att hur mycket jag än skulle sakna dem så hade jag alltid fått klara mig själv eftersom de jobbat mer än de varit med mig. Det skulle inte bli någon som helst skillnad i mitt liv – mer än att de hade velat att min faster skulle ta hand om mig. Hon hade inte haft möjligheten nu, och eftersom jag på inga villkor hade gått med på att lämna Starplace hade jag blivit placerad hos min fasters goda vän Eric, som ägde stallet i Meander. Fråga mig inte varför, jag hade mycket hellre stannat hos Herman än att åka och bo hos en vilt främmande människa på ett ställe där jag inte kände en kotte. Dessutom fick jag inte ens ta med mig Butterfly, eftersom han… Ja, så långt hade jag i alla fall lyssnat då Herman förklarade för mig. Sedan hade jag sprungit ut till stallet och skrittat ut på en långtur med min första höstponny, Dopey. Han skulle med till Meander också, men det var för att han var såld. En flicka som hette Cassie skulle tävla dressyr med honom. För den delen skulle han bara med på vägen, för Herman skulle fortsätta till Pine Hill och släppa av honom där. Inte en häst jag kände!

Alltså, jag skulle till ett ställe där jag aldrig varit förut, och där skulle jag bo på obestämd tid. Där finns det i princip bara hoppryttare och den enda hoppningen jag var intresserad av var terränghoppning. Oj, vad kul jag skulle ha. Min enda tröst var att mina vänner Alex, Linda och Lisa skulle flytta upp till Vinterzonen för att träna några nya hästar. Jag var på det stora hela inte helt ensam.

"Du får klara dig utan mig och gänget i en vecka, men sen kommer vi så fort vi kan", sade Alex allvarligt, som om hon läst mina tankar. "Anne kanske kommer också, men hon håller på med den där reklamgrejen för Glamour no. 5, och jag tror faktiskt inte att hon kommer därifrån på ett tag. Hon är ganska förtjust i den där fotografen." Hon himlade med ögonen.

Jag kunde inte låta bli att fnissa lite över Annes senaste förälskelse. Derek var visserligen söt, men jag hade en känsla av att Anne skulle tröttna på honom ganska snart – som alltid. Anne var en riktig diva ibland.

En stor oro var att jag inte bara skulle lämna Butterfly, utan också mitt helvilda och livsfarliga sto Burning Love, eller Flame, som hon numera hette. Hon skulle nästa vecka betäckas med Butterfly, efter överenskommelse med Monica på Hillcrest, Butterflys förra ägare.

Flame är nämligen lite (stor underdrift) av en problemhäst och det är bara jag som lyckats få respekt än så länge – även om det knappt görs framsteg. Flame är en bestämd dam och hon är allt annat än snäll och tillgiven.

"Ely?" Herman hade dykt upp i dörren. "Vi åker om två timmar."

"Okej." Herman försvann ut igen. Jag visste att han ville ha kvar mig på Jorvik, och jag ville inget hellre än att stanna kvar.

"Jag måste prata med Lisa", sade Alex och hoppade ner från boxdörren. "Vi ses, Els!"

Så var hon borta. Jag suckade djupt och gick in i Butterflys box. Han buffade på mig, fortfarande efter jakt på något gott, men han fick bli besviken den här gången.

"Du är fortfarande bäst, eller hur grabben?" mumlade jag och kliade honom på bogen. Han sträckte ut huvudet och njöt. "Fina killen. Nu måste du sköta dig bättre än Flame då jag är borta, annars blir jag besviken. Du är bra mycket snällare." Hur farao skulle jag klara mig utan min härliga häst?